Här sitter jag och myspyser med Maja vid min sida och massaaaa tända ljus.
Gick igenom lådor ifrån källaren förut nu inför flytten, och gissa vad! Hittade två gamla freestyle spelare och var tvungen att testilera litegranna, slängde in en gammal skiva med atomic kitten som också låg i lådan och kände mig bara så förjävla cool.
Här gick jag runt hemma och grejade, med brusigt dunk i öronen. Ballt som fan.
Nerbäddad i mitt prickiga röda påslakan, honungsthe i mimmi pigg muggen, och underhållning på TV:n.
Mysigt kan man ju tycka.
Ja, till viss del.
Inte när man gjort det i en vecka nu.
Om några få dagar flyttar jag och mamsen också, så det är väl dags att packa antar jag? Ska ner till källaren sedan och gå igenom lådor med gamla saker.
Det är ju lite annat än att ligga under täcket hela dagen. Jodå.
Snor en bild ifrån syster och försöker med hjälp av bilden visa hur mysigt vi hade igår när vi firande första advent tillsammans med tända ljus, kanelknäckebröd, karatefylla och berit.
Förövrigt sitter jag och funderar på varför saker och ting aldrig blir som man vill?
Det sista har det bara känts som precis allting har gått fel. Jag lyckas inte göra någonting rätt, eller så är det jag som gör rätt och alla andra fel?
Tjaffsen här hemma är det som väger tyngst, och på ett sätt är jag tacksam för dem för det tar mina tankar ifrån något annat dumt och pinsamt som borde vara ogjort.
Ibland tappar man kontrollen, jag har tappat den stort nu. Vet inte vad jag håller på med, vad jag vill, tycker eller om det jag redan uttryckt är på riktigt.
Det måste ske någonting, nu. Mitt liv är för tillfället alldeles för tråkigt, oroväckande och patetiskt.
Jag ska bara bli frisk först och få tillbaka min röst. Den försvann i lördags. Sen så!
Eftersom jag är mer för att prata än handla (dåligt jag vet) så kommer jag nu länka till bilder från tågluffen som Petra så duktigt lagt upp på facebook kvällen till ära.
Självklart ska det dyka upp bilder här också, från europa och allt annat jag rabblade upp senast.
AHMEN jag dör vi är så heta. Speciellt när vi sätter pekfingret vid munnen sådär sexigt.
Vem vill inte ha oss lixom?
Ännu en dag har gått, och jag har såklart spenderat den hos min käraste. min kärlek. min systerkärlek. Vi har umgåts med youtube, big bang, glass, tumblr, facebook, pesto, ensam mamma söker, felix herngren, björn gustavsson, söta små kattungar, Kjell och en himla massa annat roligt.
Sen kom djävulen på ett litet besök också. Och tog över min kropp, därav bilden ovan pil upp.
Igår brakade Malins finkalas ut och med tandpetsmat på bordet, chips i skålen, alkohol i glasen, musiken på max och klänningarna framme så sjöng vi så vackert vi bara kunde ståendes, med Malin lite längre ner.
Konstigt det där, på hennes dag borde hon vara höjd. Hon borde sitta högst och se ner på oss, inte tvärtom.
Hm.
Hursomhelst, det var mycket dans.
IDAG har jag varit på släktkalas och ätit supergodmat, planerat nästa återkomst av farmor och farfars avkommor, och nu en stund på kvällen hann jag med sån där härlig kvalitetstid med kära syster.
Vilket ledde till att jag nu sitter och har ont i magen. Inte för att vi åt, för att vi tittade på bilder sen december 2010.
Nu sitter jag och ser på Fråga Olle Dokumentären som alltid är lika roligt lärorikt och intressant. hehe.
DU har det stressigt hit och stressigt dit, det är DIG det är synd om, du pratar om det finaste du har och att du inte skulle kunna leva utan.
Allt handlar om dig. Er.
Vi då? Vi som sitter och väntar, vi som saknar, vill, men kan inte. Vi som vill ta del av det DU har. Som på ett sätt också är vårt.
Du skyller på oss, det är hans fel han har betett sig fel. Men vem är det som nekat oss i 4 år?
Vem är det som har hållt oss borta när vi har försökt?
Det är DU.
Det du känner, känner också vi. Skillnaden är att vi känner mer för att vi också saknar, du känner och har.
LYLLO
Livet är orättvist, det har jag alltid sagt. Men just detta är ditt fel, du hade kunnat gjort ett val för längesedan som hade varit det bästa för oss alla. Istället har DU lett oss till denna röran.
Hur tror du jag känner när jag för höra att det finns andra versioner av vad som egentligen är jag?
Hur tror du han känner när han får höra att det finns andra versioner av vad som egentligen är honom?
Ibland känns det försent, trots att jag vet att vi har hela livet framför oss. Hela livet på oss att skapa ett slags band, men att skapa just DET bandet..... det är försent.
Det var en sådan dag jag kände mig väldigt hjälpsam, glad och rastlös på. Det var en toppen dag!
Massor av julmust, katt och hundmys, massa glada pappor, film pizza och coola brudar på kvällen.
Justprecis, systersällskap och finbesök från Oslo och lite hela världen. Min färgsyster Nina, glad tjej!
jag snor en mycket suddig mobil kamera bild från syster, som visar hur snygga vi är. tack
Natten blev sjuk dock. Värsta på länge. Panik, skrik, syner, mardrömmar, svett, tårar, rädsla. Tacka gud för att jag hade världens bästa karlsson några meter bort.
Jag ligger så långt efter, så långt efter med så mycket.
Trög.
Och just därför kan jag lika gärna fortsätta med att ligga lite efter med The Ark konsert, Tågluffning i Europa, Pjyamasparty, Min födelsedag och andra awesome partys och moment.
Sååå att jag drar till korpstaden igen för vännerna Petra, Sandra, Tacos och Vin. Kanske att höga c får vara med också.
Att sticka får mig att känna mig som Edward Scissorhands.
Just nu har jag 9 stickor, 10 fingrar och 7 trådar att försöka hålla styr på i en klump.
Hujedamig, detta var svårare än vad jag trodde.
Försöker också vara sådär duktigt och stå över en utekväll, det kan ju vara nyttigt sådär ibland. Men nu sitter jag ändå här, ångrar mina beslut och tycker lite hatiskt synd om mig själv.
Dumma bussar och tåg som inte går 4 gånger i timmen eller mer på kvällar. Då hade man inte behövt vara en sådan planeringsmänniska.
Jag tar mig lite glass och maränger istället! JAOOO!
Jag kan omöjligt förstå hur du mår, för jag har ännu haft turen att slippa något såhär fruktansvärt.
Det enda jag kan säga är att när jag mötte denna fina Lars för första gången fick han mig att skratta och le mer än vad jag någonsin hade kunnat förvänta mig i den miljön. Trots att platsen är väldigt ledsam, så märktes inte det på honom. Inte det lilla jag såg. Så djup och så mycket livsglädje. En sådan fin människa.
Och när jag tänker på hur glad han gjorde mig på bara 5-10 minuter, så vill jag inte ens tänka mig hur mycket lycka han har kunnat gett dig under flera veckor.
Detta har jag redan berättat för dig, och det finns så mycket mer jag vill säga och göra för att hjälpa dig.
Men jag förstår också att du vill vara ensam och bara vara så ledsen du kan vara för det på ett sätt känns skönt. Att gråta är skönt, likaså att svära, ångra och skylla.
Så istället för att försöka och pusha dig med ord och blickar, rädd att säga fel saker, så skriver jag här och hoppas på att du kommer till mig om och när du känner för det. Jag vet att du läser detta.
För du vet ju att, vad som än händer så känns allting perfekt när jag är bredvid dig.
Och jag gör också vad som helst för dig.
Jag sörjer denna fina, musikaliska, glada människa. Men jag skäms nästan över att säga det när jag tänker på hur mycket du sörjer.
P, I Love You
L, R.I.P
Du vet att allt i livet har en mening, du ska vara tacksam för att du fick lära känna denna person med så stort hjärta.
Kanske allting någonstans långt inne känns värt allihopa?
Jahadåråå. Jag gick nyss och blev sjuk. Förkyld som ett as och trög i hela kroppen, seg och hängig. Sådär jobbigt som det brukar kännas när man är dålig.
JAMEN VAD BRA! Kan man ju tycka då. För då har jag all tid i världen att fixa iordning bilder från tågluffresan och sånt dära. Men nej, så går det inte riktigt till.
För att kunna fixa bilder behöver man ha styrka i armar och fingrar, har jag det? Ne. Inte idag har jag inte det.
Jag har endast nog med styrka för att skriva dessa ord. Sen dör mina armar för dagen.
Allt jag vill göra är att ligga likt en pinne i min säng med stängda ögon och vila mig igenom hela dagen till Anthony Kiedis underbara röst och störtsköna musik. Så det är precis det jag ska göra.
Jag har ju helt, fullständigt glömt bort att visa någonting ifrån min och Petras tågluff! Inte ens en bild har jag lagt ut, möjligtvis har jag delat med mig utav några ord man HALLÅ! Inte alls okej. Detta ska ändras med en gång, jag ska ta tag i bildhögen och leverera så snart som möjligt!
I förrgår var jag på en tidig förmiddagslektion om Uddevalla och vår släkt, lektionen hölls utav farmor och mestadels farfar. Vi började på Ramneröds kyrkogård där olika gravstenar visades med våra släktingar, då blandannat denna Christofferssons familjegrav.
Där ligger farfars föräldrar, syster och son.
Vidare åkte vi och kikade på lite hus våra släktingar uppåt har bott i, som inte alls såg sig likt ut. Usch vad människan i dagsläget ska bygga om och förstöra. Hatar det.
Besökte ännu en kyrkogård jag inte minns namnet på, si...någonting ovanför Äsperöd och sen fler hus.
Jag är vääldigt intresserad utav släktforskning och sådant. Så det nördar jag.
Igår åkte jag hem till mamsen för att ha lite kalajs för mig, som fyller alldeles för många år på lördag. Stannar man någonsin? Jag är redan trött på att växa. Fick iallafall lite smörgåstårta (som även idag blev frukost), mormors kakor, glass och mandariner. Mummans!
Och en väldigt spännande sak utav mammas pojkvän, lakritssylt! och gissa vad, den var supergod! En massa goda praliner med kaffesmak och annat gott och ja. Han fick då upp aptiten på mig!