Jag duschar men samvetet det sitter kvar.

Snor en bild ifrån syster och försöker med hjälp av bilden visa hur mysigt vi hade igår när vi firande första advent tillsammans med tända ljus, kanelknäckebröd, karatefylla och berit.

Förövrigt sitter jag och funderar på varför saker och ting aldrig blir som man vill?

Det sista har det bara känts som precis allting har gått fel. Jag lyckas inte göra någonting rätt, eller så är det jag som gör rätt och alla andra fel?

Tjaffsen här hemma är det som väger tyngst, och på ett sätt är jag tacksam för dem för det tar mina tankar ifrån något annat dumt och pinsamt som borde vara ogjort.

Ibland tappar man kontrollen, jag har tappat den stort nu. Vet inte vad jag håller på med, vad jag vill, tycker eller om det jag redan uttryckt är på riktigt. 

Det måste ske någonting, nu. Mitt liv är för tillfället alldeles för tråkigt, oroväckande och patetiskt.

Jag ska bara bli frisk först och få tillbaka min röst. Den försvann i lördags. Sen så!