En av alla 21 dagarna i Nice gick jag in i en butik där de hade såhär fina saker. Jag ville köpa allt - men köpte inget.
Samma dag stannade jag och min Florence för lunch, hon drack cola och kaffe...
... jag åt ett äpple.
Nej, det var ett skämt. Jag drack också cola och kaffe. OFC
En gång samma dag bestämde vi oss för att ge pengar till de krävande och fick tillbaka att provsmaka typisk "Nice"-mat. Det var inte äckligt, inte gott, inte OK. Det var typ lite sämre än OK. Men inte dåligt för det som sagt.
Det var väldigt enfärgat, ja så skulle man kunna säga.
Det såg ut såhär helt enkelt.
Samma dag efter smakprovningen gick vi förbi det här magiska stället, dreglade lite och gick vidare. Dagen efter kunde jag dock inte hålla mig längre och gick då in för att ge alldeles för mycket pengar åt piraterna.
Vi passerade också en blå smurfgubbe som chillade på taket. Eller så är han för lång för att få plats i byggnaden.
Jag vet faktiskt inte. Men jag tog ett snabbt beslut att ge han rum i min kamera.
Att folk kikar på mina urtråkiga bilder finner jag fascinerande, jag själv tycker resebilder är mest tråkiga nämligen. SÅ varför lägger jag då ut dem? - Jo, för det är så man gör.
Och om jag inte lägger ut dem är så kan man ju undra meningen med att klicka av dem från början. Så egentligen är det nog bara för att saker och ting ska kännas bättre för mig.
Och jag gillar när det känns bra för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar