Jag sitter här och går helt kaos. Jag håller på att bli galen. Galen på att inget ha och göra, galen på allt tjat, galen på att sitta i samma soffa varenda dag, galen på att inte ha någon ork och ha ont överallt, galen på liveeeet!
Ibland har man sjukt bra perioder, ibland är man deppig. Och det är helt okej. Mitt problem är att deppperioden har hållt på lite väl för länge, snarare i två år nästan. Visst har det vart sjukt bra stunder emellan åt men det är deppet som har tagit över.
Allt var så mycket bättre när man gick i skolan, och det var okej att vara ett barn utan ansvar.
Mina finaste stunder i vardagen just nu är antingen när jag lyssnar på riktigt hög och bra musik för mig själv, eller när jag och syster skrattar sönder oss.
Jag trodde det skulle vara lätt att finna lycka i familj, vänner, rörelse?
Visst är jag glad till tusen med vänner och familj, men det var längesen min själ kände ett glädjelyckorus tillsammans med någon annan än syster och musiken.
Mina dagar består utav att gå upp vid 12 (klockan står på nio men jag vaknar aldrig, trött som ett as. varför?), sätt på kaffe, gå till TV:n och lös korsord, sitt där tills 01:00 på natten, sov. oooossssvvvvv.
GE MIG KRAFT!
Det är så mycket jag vill göra, så mycket jag vill ändra och så mycket jag vill åstadkomma. Jag vill plugga, jag vill jobba, jag vill ha rutiner, jag vill orka, jag vill ta tag i mitt liv helt enkelt.
Men så lätt är det inte, t y d l i g e n. fan.
Nu ska jag fortsätta följa dagens TV-schema.
(jag vet. jag driver just nu världens tråkigaste blogg. men mina dagar är också världens ointressantaste. när mitt liv börjar leva igen, då lever bloggen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar