HUR GLAD?!

HUR GLAD BLIR MAN INTE AV DENNA SNUBBEN DÅ?!

OCH HUR GLAD BLIR MAN INTE UTAV DENNA GRÅA TUSSEN DÅ?!!

Detta är min älskade och kidnappade. Hon var min, men nu är hon någon annans. Och jag tror jag vet vem som tagit henne, det brukar nämligen gå en toka på norra järnvägsgatan med en grå tuss som ser exakt ut som min grå tuss. 

Jag ska allt ta henne.

 Vi är otroligt kära.               (Åtminstone var vi.....snyft..buhu..)

Och jag tillsammans med mamsen, bestämde oss för att lyxa till denna tråkiga onsdag. 

Bilden på glassen här fick mig verkligen att tänka till också. Jag hade tänkt till innan, men nu räcker det tänkte jag. Jag MÅSTE(!!!!) börja ha med mig ordentliga kamera och får sluta upp att lata mig med min kassa mobilkamera. Känns också som att mobilkameran blir sämre och sämre för varje bild den klickar. 

Glassen ser ju inte ens läskande ut?!

Stackars HTC.

Imorgon tar jag med mig Nikon på äventyr, nu jävlar kommer kvalitén!