Idag fick vi finbesök här på Gressholmen. Se en så söt liten krabat som masat sig upp från havet bland tång och fisk till klipporna.
Vi hörde rykten och bestämde oss genast för att välkomna denna lilla bebissäl genom att glo, bebisprata och blixtra sönder den stackars små ögon.
Jag tror han gillade oss, han blev lixom avslappnad i vår närväro. Inte alls människorädd, snarare människoälskare.
Fast förmodligen mådde han inte så bra, och det var väldigt sorligt. Vi hade teorier om att han vart i slagsmål, tappat flocken, blivit sjuk eller planerade att få oss på fall...för att sen döda! och äta. Men polisen saaa(...) att han troligtvis tappat bort sin flock, simmat runt i flera minuter, timmar, månader år (!!!) och sedan blivit trött att han varken brydde sig om människor eller vart han låg eller vad han gjorde.
Sådär trött man kan vara ibland, jag känner igen det...
På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar